|
Precis som jag, blev min
lillasyster Sandra hundintresserad och ville ha en egen hund,
men våra föräldrar tyckte att hon var för liten för en stor
hund. Hon fick en Borderterrier som var den ras hon sedan hade
under sju år.
1998 fick hon köpa sig en
Bordercollie och det blev hunden Abbe. På grund av artros
(pålagringar) i knälederna vinklade han ut sina bakben för att
minska smärtan och det ledde i sin tur till förskjutningar av
ryggkotor och snedbelastning. Abbe hade ont och Sandra tvingades
ta det tunga beslutet att låta honom somna in, endast 8 år
gammal. Abbe hade inte ont till en början utan han tävlade både
lydnad och agility samt tränade spår och lite vallning.
Abbes filosofi i agility var att
ge allt och det gjorde honom ganska svårstyrd. Jag fick äran att
tävla med honom många gånger och det var alltid lika spännande
att ställa upp på startlinjen.
Abbe var hade två första pris i
lydnadsklass II och han hade även två pinnar i både agility- och
hoppklass 2. Abbe var en mycket snäll och god hund och eftersom
han var ganska stor så var han lite som en nallebjörn. Han
lämnade ett stort tomrum hos oss alla som kände honom när han
tog steget vidare till markerna där han nu kan springa utan
smärta tillsammans med Acke och alla andra hundar som inte
längre finns hos oss.
Sov gott älskade Abbe
och hoppas att du och Sandra får ses igen!

The Rainbow
Bridge |