När Algot skulle få börja sin utbildning som agilityhund kände jag en stor tacksamhet till allt Nitro har lärt mig genom att vara den han är. Jag har gått en hel del kurser genom åren och har lärt mig väldigt mycket av t.ex. Jenny Damm..
I december 2006 hade jag förmånen att få gå kurs för Greg Derrett och jag hoppas att det kommer fler tillfällen.
Med Algot blev det som jag tror att det blir för många. Det jag var missnöjd med i Nitros träning såg jag till att lägga ner tid på att träna med Algot, så att han skulle slippa få samma brister. Detta har inneburit att Algot sitter kvar i starten, har väldigt säkra kontaktfält och är ruggigt duktig på att fixa alla tänkbara slalomingångar. J Jag har lärt mig att vara noggrann med vad jag tillåter i starterna, gå tillbaka och belöna ofta och det tillsammans med ett tydligt muntligt startkommando oberoende av vad min kropp ”säger” har gett resultat. När det skulle börja tränas kontaktfält pratade jag en hel del med Jenny Damm och så arbetade jag fram det kriterium som skulle gälla för Algot. Det känns roligt att de fungerar så bra även på tävling och det är smickrande när andra kommer fram och berömmer Algots kontaktfält! Jag har alltid resonerat som så när det gäller slalomträningen, att det inte är svårare för hunden att utföra det med matte/husse på höger sida än på vänster. Jag har från början tränat både och. Jag såg tidigt till att få Algot motiverad till slalomen, vilket har gått så bra att slalom tillsammans med gungan är Algots favorithinder. När motivationen var hög så var det dags att träna olika slags ingångar och detta även i kombination med andra hinder och från allra första början bestod Algots slalomträning i att hitta rätt bland två pinnar och det var ju en slags ingångsträning.
Under Algots första år var det mest vallning som tränades och jag tog hjälp av andra för att veta hur jag skulle träna och jag har provat lite olika metoder. Det jag trivs bäst med är det jag får göra när jag nu tränar privat hos Peter Nilsson. Det går ut på att på egen hand träna sig att styra sin hund och att få Algot att visa en bra attityd när han vallar. Det är svårt att beskriva HUR träningen går till, men jag är nöjd med det resultat jag ser och förhoppningsvis kommer vi ut och tävlar vallning snart….
Jag vet inte om Algot har haft mer otur än någon annan men han har haft lite småskador och ändå är han en rätt försiktig hund. Han har t.ex. brutit en klo, skrapat upp sig bredvid ögat och fått sy i en tass efter det att en tagg fastnade i en trampdyna. Som ni märker har det varit småsaker, men det har trots allt hindrat oss från att träna och när vi precis hoppades få slippa otur skadade sig Algot mer ordentligt i april 2008. Han fick en fläkskada på insidan av höger lår när vi skulle flytta våra får från vinterstället till sommarhagen. Han fick vila länge, men skadan kom tillbaka och det blev därför 3 månaders vila från träning och en lång rehabilitering för att skadan skulle försvinna helt.