Snabbfakta

 Namn:

  Hedene Rose Lenny

 Reg nr:

  REGV1501/96

 Datum:

  96-07-28 - 08-10-28

 e:

  Gk vallh pr Moss

 u:

  Gk vallh pr Hedene Rose Katie 

 Ögon:

  UA

 HD:

  Grad D

 Uppfödare:

  Harry Thompson

1996 hade jag bokat en valp från en kull där det visade sig att alla valpar utom en dog. Jag var tvåa att välja och stod helt plötsligt utan valp. Uppfödaren hjälpte mig att komma i kontakt med Harry Thompson som har kenneln Hedene Rose. Vi pratades vid i telefon några gånger och Nitro bokades. Jag och min syster Sandra åkte dit efter en agilitytävling i närheten och valet av valp gjordes. Jag fick se både hans mamma och pappa i arbete med fåren.

Det blev Nitro precis som planerat och han fick följa med oss direkt.

Alla som kände Nitro vet att han hade en ganska speciell personlighet. Nitro ville inget hellre än att göra det jag bad honom om och jag vet inte om han spelade ovetande eller om han ofta inte förstod vad man menade men han blev ofta ståendes och stirrade på mig i stället för att direkt utföra det man bad om.

När man var inomhus la du knappt märke till Nitro då han var väldigt försynt. Han var alltid glad, tyckte om alla och visade gärna upp sina leksaker för de som kom på besök.

Man får leta länge om man vill hitta en snällare hund än Nitro. Jag började träna lydnad med honom rätt tidigt men sedan kom agilityn in och tog allt mer tid samtidigt som jag flyttade hemifrån, så det blev rätt sparsamt med tävlingar i början. Nitros smeknamn bestämdes utifrån att jag ville ha en snabb hund och vad kan vara bättre än att kalla hunden nitro, som ju är en förkortning av nitroglycerin. Jag fick precis det jag efterlyste och att tävla agility med Nitro var till en början inte särskilt framgångsrikt. Vi diskade oss otaliga gånger genom att Nitro glömde bort att agility även handlar om samarbete mellan hund och förare och i stället sprang han allt vad han orkade till första bästa tunnel! Med tiden kom även samarbetet och tillsammans fick vi en hel del framgångar.

Vi tog oss igenom en lydnadsklass per år och efter lydnadsklass tre tog vi ett uppehåll då jag befarade att elitklassen skulle bli för svår. Så var inte fallet och i oktober 2006 var lydnadschampionatet ett faktum.

Nitro har även fått valla får men det visade sig inte vara något som passade honom. Jag har gått otaliga kurser och tränat många timmar utan att vi kom särskilt långt. Vi försökte oss på lokalprovet, men utan att lyckas. Det Nitro kände för får skulle jag beskriva som skräckblandad förtjusning då han inget hellre ville än att valla, men han vågade inte utan mig och det är stor risk att man råkar illa ut om man tittar på matte i stället för på fåren!

Nitro avslutade sin agilitykarriär i juni 2007 med att starta på SM. Han blev både SAgCH och SAg(hopp)CH 2004 och hade ett CACIAG och har som främsta merit ett silver i lag (PeLePeMa) från agility-SM 2004, men har startat på flera SM.

Nitro har aldrig varit försiktig med sin kropp utan har alltid satsat 100% i allt han har gjort och det har inte varit särskilt skonsamt för hans kropp som alltså har satte stopp för fortsatt tävlande. Nitro har fått många behandlingar med både elektroterapi och ultraljud och det fanns en förhoppning om att han skulle få ha flera år kvar att leva och som vi kunde fylla med olika aktiviteter som inte kräver fullt lika mycket som tävlingar gör. Han körde lite agility på skoj vilket han uppskattade mycket!

Tyvärr lämnade Nitro oss den 29 oktober 2008 efter en mycket tragisk och onödig händelse. Han dog av inre blödningar efter att ha fått i sig råttgift som någon hade lagt ut någonstans. Vi vet fortfarande inte vem och vart.

Att förlora Nitro så snabbt och så oväntat var oerhört jobbigt och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Han var så genuint godhjärtad och snäll att man inte kunde göra annat än att älska honom och då blir förlusten extra tung.

Tack Nitro för åren jag fick dela med dig och all kärlek du gav mig!

The Rainbow Bridge